''Är du säker på att du inte ska på Antonios fest?'' sa Alice medans jag tog på mig min fula tyg jacka. ''JA'' sa jag och tog bort håret från ansiktet. ''Okej men ses vi imorn då?'' ''Ahh'' sa jag och stängde dörren bakom mig.

Jag tog min vanliga väg hem genom parken. Plötsligt såg jag nåt grönt på gatan. Jag gick bort för att kolla vad det var. En 500 hundra dollars sedel! Jag låtsades att knyta mina skosnören och tog upp pengarna. Jag kände att nån drog mitt hår och sen en spark på ryggen. Jag ramlade ner med ansiktet fram och en man sparkade till mig så jag låg med ansiktet upp mot himlen. ''Nämen grabbar'' sa en mörk röst. ''Jag tror vi har hittat en egen liten hora'' fortsatte han. Pappa gör någonting!! tänkte jag. ''Hmm hon är snygg'' sa en annan man och sparkade på mig ''Inte så bra materiel'' sa han och gjorde en grimars.

''Låt tjejen va'' hörde jag. En kille kom fram till mig och tog upp sin mobil. ''Hallå?'' sa han ''Kan ni komma nu.... Mm vid parken.... Misshandlad tjej..... okej bra'' sa han. Han tog av sig hjälmen. men jag såg inte ordentligt vem det var. ''Kan jag få din autograf?'' sa en liten tjej till killen. ''Inte nu lilla tjejen'' sa han ''Tyvärr''. Var han polis eller nåt? När jag var liten älskade jag poliser, jag brukade alltid gå fram till de och be om en autograf eller ge de en kram.

''Freddo'' sa killen. ''Kan du ta min moppe till studion? Jag ska bara hjälpa tjejen'' fortsatte han. Han lyfte upp mig in i en svart skåpbil. ''Lever hon?'' sa en mansröst. Killen torkade bort blodet från mitt anskite. ''Vet inte'' sa han.Han la sin hand över mitt bröst. ''Mm hon lever''. Jag försökte öppna mina ögon helt men det gick inte så bra. ''Va-rt ä-ä-är ja-ag'' sa jag lite försiktigt. ''Vi-i-ilka ä-ä-är n-n-ni'' Fortsatte jag. ''Jag är justin'' sa killen ''Och det här är scooter och han som tog min moppe är Freddo'' ''Freddo? Justin? Scooter? autograf?....Du är Justin Bieber?'' sa jag lite förvånat. ''Ja men snälla skrik inte'' sa han ''Jag tänker inte skrika'' Sa jag litte glatt och argt.

''Den här är ju söt'' sa jag och tog upp en rosa vit klänning. ''Men köp den då gumman'' sa Alice. ''Har inte råd''sa jag och kollade på mina kläder. Jag hade inte fått nya kläder ända sen pappa dog när jag var 15. ''Kom igen'' sa hon ''jag köper den åt dig'' fortsatte hon. Igentligen ville jag säga ja men jag kunde inte. ''Du behöver ju nåt på festen!'' sa hon. ''Åhh juste festen... Jag ska nog inte gå'' sa jag. Jag blev mobbad men det var inte för att jag var ful eller nåt, det var för att alla visste att min pappa hade blivit mördad. Jag var ganska snygg. Innan vi blev fattiga så hängde killarna efter mig, och sen så kollapsade mitt liv. Som mammas tårtor.

Varje kväll innan jag somnar så kommer döds-filmen upp. Jag mamma och pappa sitter och tittar på tv. Vi hör att det är nån som bankar på dörren. Jag kryper till pappa och kramar honom hårdare. Dörren slås upp och en man med pistol kommer in. Han siktar pistolen mot pappa och skjuter och springer iväg.

''Chei...Chei....Chenelle?'' ''Åhh'' sa jag och kollade på Alice ''Vad har hänt du gråter!'' ''Jag tänkte bara på pappa'' ''Du jag saknar honom också och jag vet att var han än är nu så tittar han säkert på dig'' Alice var en sån som trodde på att efter döden blir man en demon som är osynlig och kan se alla som de älskar. ''Kom följ med hem till mig'' sa hon.

''Jag är hemma och jag har Chenelle med mig'' sa Alice när vi kom in genom dörren. Vi gick in hennes stora rum och jag satte mig på sängen. ''Du'' sa jag ''Värför tror du att min pappa blev mördad? Hade han gjort nåt fel?'' sa jag medans tårarna föll ner från min kind. ''Kanske för han var advokat? Han vittnade imot en maffia ledare.. Kommer du ihåg?'' ''Mm'' sa jag och lutade mig mot säng gaveln. ''Jag ska nog gå hem'' fortsatte jag.